Sockeranalys

Den sockerart som i första hand förekommer i betmelass är disackariden sackaros, samma som i vanligt strösocker. Melassens energivärde kommer huvudsakligen från sockret, som utgör cirka 60 % av torrsubstansen. Förutom att sockret utgör huvuddelen av melassens energivärde, är socker i de flesta sammanhang ett smakligt fodermedel, som också används för smakhöjande och strukturförbättrande ändamål.

Socker analyseras antingen som reducerande sockerarter, inredosmetoden, eller med en enzymatisk metod enligt SVA. Inredosmetoden är en gravimetrisk metod där sockret först extraheras ut med vatten varefter icke reducerat socker inverteras med saltsyra. Man låter sedan sockret reducera kopparjoner, som efter fällning filtreras och vägs. Metoden syftar till att mäta alla vattenlösliga kolhydrater, på engelska WSC, Water Soluble Carbohydrates. Nackdelen är, att allt som är reducerande mäts, alltså även om det finns reducerande ämnen som inte är socker.

I den enzymatiska analysmetoden för socker bestäms mängden glukos och fruktos. Metoden omfattar all fri glukos och fruktos i provet samt sackaros och fruktaner. Denna metod är sannolikt vanligare idag, när man vill mäta den verkliga mängden vattenlösliga kolhydrater, d.v.s socker, i ett foderprov.